Hur kan vi samarbeta smartare så att allas perspektiv och kompetens kommer till sin rätt?

Helheten är större än summan av än delarna brukar man säga. När fler perspektiv och kompetenser bidrar presterar vi bättre på jobbet. Men hur gör man för att få det att funka?

Vi fick ett samtal på temat kollektiv intelligens med Alexander Löfgren som är doktor i industriell ekonomi och organisation vid KTH. Alexander är också författare och konsult på Influence och hjälper till att utveckla kollektiv intelligens i offentlig och privat sektor. Han betonar vikten av att hitta enkla sätt att samarbeta i en komplex värld.

Förmågan att fatta de bästa besluten

Kollektiv intelligens baseras på forskning från bland annat Handelshögskolan. Det handlar om förmågan att kunna fatta de bästa besluten och att också agera på dem. Det kan handla om att lösa vanliga vardagsproblem men också om hur vi tar tag i större utmaningar och problem med hjälp av all kompetens och alla perspektiv som finns i organisationen.

För att spränga silos mellan grupper i en organisation behöver vi ofta utmana invanda strukturer och processer. Däremot kan vi inte jobba i ett tomrum, så någon form av struktur behövs förstås. Alexander ger exempel som liknar agil metodik, när man gör saker i små steg, med mycket samverkan, i snabba återkopplingsloopar.

Mikrosystem för mikrobeslut

Ett bra sätt att börja är att se över vilka som är beroende av varandra på vilka sätt. Han rekommenderar att skapa något han kallar mikrosystem med mikroarenor, för att kunna fatta mikrobeslut. Det är tillfälliga strukturer, som till exempel återkommande möten under en begränsad period, där människor från olika delar av organisationen ses och delar med sig av tankar och förslag och där beslut kan fattas i steg, Det här sättet att jobba frigör handlingskraft.

Vi behöver också sätta vår karta och vår kompass för ett sånt här samarbete. Vilka spelregler gäller och hur ska vi samarbeta över olika roller och kompetenser? Vad krävs av var och en? Vad krävs av just mig för att jag ska kunna bidra till gruppen på bästa sätt?

Alexander rekommenderar att se till att processen är meningsskapande. Ibland är vi lite väl snabba i prestationsdimensionen och det gör att slutmålet ofta är mycket tydligare än vägen dit. Om vi tar ett steg tillbaka och diskuterar syftet och var och ens motivation för att bidra, uppstår meningsfullheten. Blir du nyfiken att lära dig mer om det här kan du läsa Alexanders bok Smart samarbete.

Vår samarbetspartner Twitch Health ser till att hälsan blir av på arbetsplatser. De vet lika väl som du och jag att chefen är en nyckelperson för hälsa på arbetsplatsen. Men det är inte alltid så lätt för chefen själv att få till hälsa som blir av. Snarare har många chefer det svårt att balansera sin egen arbetsbelastning och stress samtidigt som de ska hjälpa sina medarbetare som ofta är under tryck. Det blir en paradox: en chefparadox! De här frågorna från Twitch Health kan hjälpa dig att hantera den här paradoxen.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I många budskap som når oss varje dag: i reklam, sociala medier och i vanliga samtal, kan man få för sig att hälsa är en prestation. Men det är fel.

Hälsa är en resurs. Hälsan är inte ett mål i sig, utan något vi behöver för att klara av livet och nå våra mål, vilka nu de är. Ofta hamnar vi snett när vi tänker på hälsa som en prestation.

Hälsan ska stötta och bära oss

Hälsan är något vi behöver ha med oss hela tiden, något som ska stötta oss och bära oss genom livet och arbetslivet. Inte vara betungande!

Hälsan kan vara en plattform att både ta sats från och landa på. Frågan att ställa sig blir "vad ska du ha din hälsa till?" Det hjälper oss också flytta fokus från det yttre till den inre hälsan. Det är skönt att känna att man orkar med sitt liv.

Vad behöver du just nu?

Reflektera över vilka du hälsovanor du behöver för att stötta dig i livet som det är just nu.

Hur kan du skapa den där studsmattan, där du får kraft och fart till det du vill och behöver? Hur kan du hitta ett sätt att varva ned när du är uppe i varv i din utmaning så att du kan landa och få stöd?

Våga skapa luckor för det du behöver just nu. Våga skapa tid för ett tomrum, för reflektion.

Mer om boken vi pratar om i avsnittet hittar du här.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Skvaller. Inget man är stolt över men något de flesta ägnar sig åt ibland. Hur blir vi av med det? Och är det alltid dåligt?

Nog har ordet skvaller en negativ klang men som med det mesta är det inte bara svart eller vitt. Det finns skvaller som vi faktiskt mår bra av. I det här avsnittet djupdyker vi i ämnet skvaller. Hur definieras det egentligen? Vad består det av och varför? Och hur gör vi för att minska det dåliga skvallret men behålla det som är bra?

Skvaller på gott och ont

Inom forskningen definieras skvaller som informationsutbyte om en person som inte är närvarande. Vårt behov av skvaller hänger ihop med evolutionen. Vi skapar samhörighet och intimitet genom förtroliga samtal. Det i sin tur kan gynna samarbetet.

Samtidigt kan negativt skvaller skapa missnöje på arbetsplatser. Särskilt om det tenderar att vara en utbredd vana att prata illa om andra bakom deras rygg.

Vad medarbetare kan göra

Vi läste en intressant artikel hos vår samarbetspartner motivation.se om hur man förebygger negativt skvaller på jobbet. Texten är skriven av en tidigare gäst hos oss här i podden, psykologen Anders Rydell, och han har en hel del tips för vad varje medarbetare kan göra:

* Lämna skvallerelden - helt enkelt lämna en plats där det snackas skit. Vågar du inte kan du byta ämne eller glida iväg

* Släck ut skvallerbeteendet - visa ointresse och likgiltighet. Ett annat sätt att lämna skvallerelden.

* Peppa skvallraren att ta upp problemet med den som är källan till missnöjet.

* Utmana skvallrarens tolkningar och slutsatser. Kan vi snälltolka lite mer?

* Innan du själv säger något negativt - fundera på om det är till nytta för verksamheten.

* Be om feedback i preventivt syfte. Och feedback är svårt så det behöver vi skapa strukturer för.

Vad chefer och ledning kan göra

* Skapa en arena för spegling och självreflektion - gå runt bordet och prata om hur man bidragit respektive krånglat till det för verksamheten den senaste tiden.

* Ordning-och-reda-konferenser för att reda ut oklarheter. Sånt som bidrar till rykten och feltolkningar om det inte reds ut.

* Förtydliga logiken bakom förändringar - varför gör man dem?

* Förtydliga det tänkta goda syftet bakom förändringar - vad är de tänkta att leda till?

* Använd sammanfattningsprincipen - be medarbetare själva sammanfatta hur de uppfattar ovanstående så att chefer och ledning får en kvittens på om saker och ting uppfattats som det var tänkt eller inte.

Vår samarbetspartner Oxy Group utvecklar team, ledare och organisationer och hjälper till med vanliga problem som t ex:

* Samarbeten som gnisslar

* Otydlighet i den hybrida arbetsmodellen

* Svårt att hitta och behålla personal

* Förändring som inte händer

* Konflikter som stjäl tid och energi

* Lågintensiv ohälsa som kostar pengar och effektivitet.

För att få bukt med sånt här behövs effektfulla och långsiktiga insatser som funkar i arbetsvardagen. Oxy Group hjälper till med analysen av vad problemen faktiskt består av och hur man kan komma tillrätta med dem. Läs mer på www.oxygroup.se.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att komma utanför kontorets väggar då och då är bra för hälsan och gör oss kreativa. Så här gör du för att ta med dig jobbet ut i naturen.

Att mötas, diskutera och jobba utomhus är bra för kreativiteten. Det kan få oss att tänka i nya banor och förändra dynamiken i gruppen. Utemöten ger oss miljöombyte, rörelse och välbehövligt dagsljus, för att inte tala om gemensamma upplevelser.

Vår gäst i det här avsnittet är Annika Widmark, som hjälper människor med att få till arbete utomhus. Hon är facilitator, coach, stresspedagog och friskvårdsguide med en bakgrund som agil coach.

Annika har exempel på hur det går att få till naturupplevelser även mitt i centrala städer som Stockholm. Det finns oaser av natur överallt och där det inte finns träd och grönska finns det ofta närhet till vatten. Det kan räcka att vända ryggen mot trafiken, titta på vattnet och göra en reflektionsövning så får vi positiv natureffekt.

Tre format för att jobba ute

* Promenadmöte. Ska du ha ett samtal med 1-2 andra personer? Promenera medan ni pratar. Är ni på olika platser, ta ett telefonsamtal medan var och en går på sitt håll.

* Jojo-vandring. Dags för en gruppdiskussion? Bestäm en mötespunkt utomhus. Dela upp gruppen i mindre grupper två och två och ge alla en fråga att diskutera. Skicka iväg varje par på en "jojo-vandring" där man går iväg från mötespunkten och sätter en timer på fem minuter. Efter de första fem minuterna är det dags att gå tillbaka för att sen dela med sig av insikter och slutsatser till hela gruppen.

* Ute-workshop. Behöver ni jobba fram ett resultat tillsammans? Börja med en jojo-vandring. Byt power-pointen mot en "flower-point": ett par skivor tjock A3-kartong med instruktioner eller fakta. Byt post-it-lappar mot mindre kartongkort för att skriva ner insikter som sen kan fästas på ett snöre mellan två träd med hjälp av klädnypor.

Att tänka på inför ett utemöte

* Planera kläder efter väder

* Ta reda på praktiska saker som var det finns toaletter

* Informera och förbered gruppen så att ingen blir överraskad

* Ha en plan B om det ösregnar

Lycka till med era utemöten! Läs gärna mer och få inspiration på Utochinsikter.se.

Du kan också lyssna på våra tidigare avsnitt om att flytta ut kontoret i naturen och om att hämta hälsan i naturen.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För att utvecklas behöver vi ha raka diskussioner där vi tycker olika. Men hur gör man för att lyckas?

I en organisation där vi vill fatta de bästa och mest välgrundade besluten krävs utvecklande diskussioner där olika ståndpunkter lyfts. Det kräver att vi klarar av att vara oense om en fråga utan att se det som ett problem. Vi behöver låta bli att sopa olika åsikter under mattan och samtidigt klara av raka diskussioner där vi håller isär sak och person.

Helt enkelt: hur ser vi till att kunna vara oense i sak för att utvecklas? Hur kan vi ha förmågan att lyssna på varandra fast vi tycker olika? Det kräver struktur och eftertanke för att inte sluta med att vi bara blir osams!

Odla nyfikenheten i gruppen

Till att börja med är det bra att inse att för de flesta av oss känns det lättare och trevligare att hålla med varandra än att säga emot. Så för att lyckas behöver vi sätta oss över de känslorna.

Ett sätt att förbereda sig på en utvecklande och rak diskussion är att jobba på sin inställning.

Kan du hitta ett sätt att bli öppen för att - kanske - ändra åsikt i en fråga om du får höra tillräckligt bra argument? Lyssna på dina kollegor som om du var verkligt nyfiken snarare än att bara vänta in din tur för att säga ditt.

Påminn om det gemensamma målet

För att alla ska kunna hitta ett sånt utgångsläge är det smart att först enas om de gemensamma målen och att alla är överens om dem.

Mötesledaren har en avgörande roll i den här sortens samtal. Det är den personen som fördelar ordet, som påminner deltagarna om det gemensamma målet och som summerar och visar vägen till nästa steg.

Sätt strukturen för samtalet

Samtalet behöver en struktur, som bland annat gör det tydligt:

* vem som får tala och när

* om samtalet är till för att vädra åsikter eller faktiskt lösa problem

* hur vi gör för att hålla isär sak och person

Den här sortens samtal är inte självspelande pianon och behöver ledas på ett tydligt och rättvist sätt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har läst boken “Never split the difference. Negotiating as if your life depended on it”.

Boken är skriven av Chris Voss, tidigare förhandlare för FBI. Han säger att en viktig framgångsfaktor är att lyssna. Alla människor, i alla situationer, vill bli förstådda. Det handlar alltså INTE om att komma till förhandlingen med de starkaste argumenten, och snabbt rapa upp dem så att motparten blir svarslös.

Ta det lugnt

Den andre vill bli lyssnad på. Stressar du kan det kännas som att du kör över din motpart. Tid är också bra för att du kan få mer information om hens drivkrafter.

Var öppen

Du har förstås en bild av hur samtalet kommer att gå till och vad din motpart har i åtanke. Men verkligheten kanske är en annan. Försök att ha ett så öppet sinne som möjligt.

Den som vet mest vinner

Det finns säkert anledningar till att din motpart skulle kunna möta dig. Inte bara halvvägs, utan 100%. Men istället för att gripa efter de positiva halmstråna och tro att du är i hamn ska i första hand leta efter hindren, trösklarna, det som ligger i vägen för att hen går dig till mötes.

Att inte låtsas om dem försämrar ditt läge. Men till att börja med kanske du inte ens vet vilka hinder motparten ser framför sig. Ta reda på dem!

Rubricering – beskriv problemen

Om du får höra: Ditt löneanspråk ligger över den budget jag har fått. Istället för att genast argumentera MOT detta ska du beskriva hindret/problemet, t ex “Så din budget är begränsad”. I boken kallas det “labelling”, som på svenska betyder ungefär ”rubricering”. Det får motparten att känna sig förstådd.

Ju mer vi kan prata om det som är problematiskt, desto bättre band skapar vi mellan oss. (Att prata om vädret skapar inte lika starka band)

Spegla din motpart

Repetera de tre senaste orden (eller tre av de viktigaste orden) som den andre nyss sa. Vi dras till människor som liknar oss. Det här ett sätt att skapa ett band mellan den du pratar med och dig själv. Det är också ett sätt att få den andre att prata mer, så att du får mer information. Men kom ihåg att vara tyst när du speglat/repeterat så att den andre får prata!

Ställ kalibrerade frågor.

Kalibrerade frågor börjar med “vad” eller “hur”, t ex:

* Vad har du för hinder i den här situationen?

* Vad skulle krävas för att din budget skulle kunna öka?

* Hur skulle du kunna gå mig till mötes?

* Hur ska jag jag kunna gå vidare härifrån?

När du använder kalibrerade frågor hamnar bollen på din motparts planhalva och i bästa fall hjälper hen dig att lösa ditt problem.

Ett nej från din motpart är bra

Om du säger: Jag vill ha 6% löneökning. Och så drar du dina argument. Så säger chefen: ”Nej det är för mycket.” Då tänker du kanske: nu är det kört. Men när du har fått den andre att säga nej ska du se det som något bra. Varför det?

Fördelen för dig är att din motpart får känna kontroll och visa var gränsen går. Det är faktiskt något bra. Det är nu den verkliga förhandlingen kan börja och ett sätt att gå vidare från ett nej från motparten är att ställa kalibrerade frågor.

Konkret om löneförhandling

* Låt motparten lägga sitt bud först.

* Sätt ett extremt ankare som är högre än det du vill ha.

* Sätt ditt anspråk i udda tal.

Vår samarbetspartner motivation.se har många artiklar om mänskligt beteende. Den här veckan har vi valt en som handlar om hur man lyckas med svåra samtal och det är ju något förhandlingar kan vara ett exempel på.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Förra året, 2023, var ett mörkt år för byggbranschen med ett rekordhögt antal arbetsplatsolyckor. Oftast är det inte reglerna det är fel på, utan hur vi beter oss.

I det här avsnittet pratar vi med Malin Söderson som 2022 fick utmärkelsen Årets byggkvinna, bland annat för sitt arbete med att motverka machokulturen i sin bransch. Till vardags är hon vd på saneringsföretaget Iskad.

Machokultur - att hålla tyst

Byggbranschen är mansdominerad och även om arbetet med att förebygga olyckor handlar om många olika delar så är det ett faktum att det vi brukar kalla för machokultur lägger hinder i vägen. Förutom en tuff och sexistisk jargong, är det här några exempel på machokultur:

* att inte berätta hur man mår

* att inte våga säga ifrån när man inte vet eller kan något

* att inte våga berätta om man är rädd för något

Den tuffa jargongen kan vara ett sätt att undvika att tala om sånt som är svårt. I byggbranschen, där man ständigt behöver vara på tårna för att undvika olyckor, kan det vara både skadligt och farligt.

Malin ger ett exempel: om en person i byggbranschen som är höjdrädd inte vågar säga det till sina kollegor, kanske för att man tror att det inte är "manligt" eller okej, hur blir det att jobba på hög höjd med den personen? Hur blir säkerheten då? Hur kapabel är den personen att kunna hjälpa någon annan i en svår situation om den är livrädd?

Då är det bättre att berätta att man är rädd för höjder, eller rädd för trånga utrymmen, så kan man fördela arbetet på ett sätt som funkar för alla redan från början. Det kan också handla om att säkerheten sätts på spel när medarbetare inte vågar berätta om de inte kan hantera en maskin eller lösa ett problem, men åtar sig uppgiften ändå.

Många män som mår dåligt berättar inte

I sin roll som vd har Malin länge jobbat med att få sina medarbetare att våga berätta hur de mår. Många män som mår dåligt isolerar sig, börjar träna intensivt eller köra bil fort ... allt utom att berätta hur dåligt de egentligen mår.

Det är inte bara farligt för den som jobbar i miljöer där säkerheten är viktig. Det gör också att självmordsrisken ökar. 70 % av alla självmord begås av män och det är den vanligaste dödsorsaken bland män i ålder 15-44 år.

Alla som börjar jobba på Iskad utbildas om risker och säkerhet. Men de pratar också om hur man motverkar machokultur för att istället bana väg för en säker arbetsmiljö och social trygghet. När man vet att man inte ska förutsätta att alla kan allt, blir det tryggt att ställa frågor. Även om hur kollegorna mår.

Att hjälpa medarbetare som inte mår bra med vård och coachning är kanske en kostnad i stunden, säger Malin, men egentligen är det en långsiktig investering för att slippa att medarbetare blir sjuka. Det kostar ännu mer: i pengar, frånvaro och i individuellt lidande. Vi hoppas fler inspireras av Malins prisbelönta sätt att arbeta!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur vet vi att vi är på väg åt rätt håll och på rätt plats? Hur ser vi vad vi gjort och lärt oss?

Vi behöver zooma ut lite då och då och reflektera. Det känns sällan prioriterat när det är mycket att göra. Men att stanna upp och ställa några viktiga frågor kan vara guld värt både för närtid och framtid. Ett sätt är att använda perspektiven dåtid, nutid och framtid. Här är några förslag på frågor att reflektera kring.

Dåtid

• Vad ville jag göra?
• Vad gjorde jag?
• Vad ledde det till?
• Vad beror det på?

Nutid

• Hur har jag det just nu?
• Vad känns viktigt?
• Vad behöver jag?
• Vad önskar jag ska bli bättre?
• Vad är realistiskt med tanke på tid och resurser?

Framtid

• Vad vill jag uppnå? Vad är det för känsla jag vill åt?
• Hur vill jag ha det framåt? Vad vill jag uppleva? När jag har det bra, vad är det som präglar de stunderna?
• Hur prioriterar jag i allt som är lätt att planera in men svårare att genomföra?

Fundera på hur du bygger en reflektionsrutin, kanske lite dagligen och lite mer veckovis. Vill du reflektera på egen hand eller i grupp eller både och?

Stötta dig med att ha frågor som de här ovan på plats och bryt ner det i bitar så du kan ta en munsbit när det pasar. Lycka till!

Vår samarbetspartner Twitch Health hjälper dig att undvika vanliga dikeskörningar när du vill mäta och påverka medarbetarnas hälsa. Förutom att förväxla låg sjukfrånvaro med hälsa finns en risk att tro att själva mätningen är hälsofrämjande. Gör tvärtom. Se till att hälsan faktiskt blir av. Läs mer här.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.